Tillbaka och lycklig som fan

Hejsan alla där ute nu är jag tillbaka efter ett kort uppehåll från bloggandet. Har haft fullt upp med lägenheten och annat viktigt :P jag är alltså inflyttat och klar i lägenheten på Gärdebo vägen 6A. Lägger in en film här nedanför på hur den ser ut. Det är bara att klicka på länken. Nu ska jag iväg till borås och ta ett steg närmare drömmen :) hade bäst alla.
http://www.youtube.com/watch?v=xusefOteAxw

Skolan fixad för vårterminen

Sådär nu har man varit på skolan och ansökt. Det skulle inte vara några problem att börja nu till vårterminen sa dom jag snackade med. Känns hur bra som helst, är motiverad upp till öronen :P För er som är intresserade så skriver jag ner dom ämnerna jag faktiskt har godkänt i :)

• Arbetsmiljö och säkerhet 50p G
• CNC teknik A 50p G
• CNC teknik B 100p G
• Dator kunskap 50p G
• Estetisk verksamhet ( Foto ) 50p G
• Robot teknik A 50p VG
• Styrteknik introduktion 50p G
• CAD teknik B 50p G
• Underhåll A 50p G
• Skärande bearbetning A 100p G
• Industriell teknologi 50p G
• Verkstadsteknik grundutbildning 50p G

Ganska imponerande är det allt :P Följande saker är det jag ska plugga till våren.

• Engelska A 100p
• Matematik A 100p
• Naturkunskap A 50p
• Religionskunskap A 50p
• Samhällskunskap A 100p
• Svenska A 100p
• Svenska B 100p
• Valfria kurser 1750p

Känns hur gött som helst att allt börjar röra på sig i den riktningen jag väljer :) Det var allt jag hade att säga nu. Återkommer väl ikväll och berättar vidare vad som hänt under dagen pöss

En go helg igen

Har haft en lugn och go helg. Träffade en gammal vän och tjötade lite minnen. Imorgon blir det upp tidigt, ska till gymnasiet och snacka lite med dom om studier till våren. Känns riktigt najs faktiskt.

A blast from the past

Nu är jag äntligen efter ett antal månaders väntan och avslag på lägenheter, först i kön på Marks bostad. En kul grej är ju att en av lägenheterna jag tackat ja och väntar svar på, är faktiskt den lägenheten jag bodde i när jag var 19 år. Jag nämner bland annat den i min lifestory. Men det var sju år sedan, och den är ombyggd och renoverad. Jag hoppas verkligen att jag får den. Det skulle vara en andra chans att göra det som jag skulle gjort från början, när jag hade den första gången. Skapa ett hem, och inte en knarkar kvart. Lägenheten jag pratar om ligger på Gärdebo tre trappor upp, 40 kvadrat meter och snetak. Faktiskt jävligt fin. Håll tummarna för mig, snart börjar mitt liv på allvar. Och då får alla ni andra fanimej hålla i er :P

Min väg

Jag åkte in till Borås idag och sa upp mig från min praktik. Att jobba på ett tvätteri är ett nobelt jobb, och jag saluterar alla som har orken till att göra det. Men min väg är något helt annat. Känslan och rädslan av att fastna där, var för stor. Min väg är att studera. Jag känner att det är det jag är ämnad att göra. Så var och lämnade in mina betyg och ansökningspapper till komvux igår, får hoppas att jag blir antagen till våren. Denna gången kör jag all in. Och går hela vägen tills jag blivit det jag drömmer om. Art Director is my path in life.

Hat och vilja

Jag hatar att inte veta när jag får dela varje del av mitt liv med någon jag avgudar och älskar. Jag hatar att hela tiden behöva vänta på att någon ska dyka upp. Jag vill inte ha en att älska om något år eller i framtiden. Jag vill ha henne nu. Jag vill ha någon att mysa med när jag kommer hem. Jag vill ha någon jag kan sitta och skratta med. Jag vill ha någon jag kan prata med. Jag vill ha någon som accepterar hela mig, och alla mina brister. Jag vill ha kärlek som är besvarad. Jag hatar varje dag som går utan allt detta. Jag hatar hur ensam jag känner mig. Jag hatar att inte kunna säga det jag har i tankarna utan att fumla till det. Jag vill kunna säga vad jag tänker när jag tänker det, och ha någon att säga det till. Jag vill ha någon jag kan gråta ut hos, och som tröstar mig när jag är ledsen. Jag vill ha någon som är bara min och jag är bara hennes. Jag är redo för detta och har varit det länge nu.

Ovishet om denna dagen

Jaha gott folk fredag igen, och har ingen jäkla aning om vad jag ska göra för något. Funderar på om jag ska köpa lite gott och sen bänka mig framför en film i min ensamhet. Blir nog så tror jag. Hade varit mycket mysigare med någon att mysa med men men det är som det är :P Återkommer senare med vad jag gjort.

Jag lider med dig broder

Det smärtar mig mycket innombords att veta att du fortfarande är fast i missären. Hur drogerna och spriten har dig i ett järngrepp och vägrar att släppa. Vi upplevde mycket roligt tillsammans, men världen du lever i är inget liv för dig eller mig. Det tynger mitt hjärta att inte kunna vara där för dig, när du behöver mig. Men jag kan inte utsätta mig för den miljön mera, jag är skyldig min familj och alla som stöttar mig att hålla mig på den smala vägen. För mycket står på spel nu. Hoppas att du tar dig ur det, när du gör det finns jag här för dig och det kommer att vara som att vi aldrig skilts åt. Jag tillängnar låten Saknade vänner med Kapten Röd till dig. Hoppas du tar dig ut ur mörkret. Vi ses i solskenet min broder från en annan moder. Love you (A.W) Bad boys for life.

En timma i Göteborg

Fick gå upp klockan 7 för att åka iväg till göteborg och ha möte på trappa upp, Har ju slutat där men vi snackade lite om vad jag vill göra i framtiden. Om allt går som det ska så börjar jag att studera till våren. Ska ta kontakt snart med en snubbe som har hand om skuldsanering på socialen med, så allt rör sig sakta men säkert frammåt år det håll jag vill. Nu blir det att söka lite lägenheter och ringa statsarkivet :)

Känner mig hel

Vet inte vad som har förändrats eller vet jag det? Har inte mått såhär bra på länge, jag känner mig redo att möta världen och tackla problemen. Har en känsla av att det är pga dig. Du lossade en block i mitt hjärta, och fick mig att inse att det finns underbara och osjälviska mäniskor där ute. Har fått dig på hjärnan, och bilden av ditt leende är permanent imprintad under mina ögonlock. Ser dig varje gång jag sluter ögonen. Ditt leende, ditt välsvarvade yttre och ditt underbara hår. Finns det något bättre än att få känna lycka om ens bara för nån minut om dagen. Hur det än slutar i framtiden, så är jag lycklig nu, och jag tackar dig för värmen du gett och ditt vänliga bemötande gentemot mig.

En helgo helg :)

Nu har jag inte skrivit på några dagar, men det skiter jag i :P Jag har haft en helgo helg, med min syster och en jättehärlig tjej. Man skulle lätt kunna säga att jag har haft den roligaste, mysigaste, och härligaste helg på många många år. Sen så skulle jag vilja ta tillfället i akt till att tacka min syster och sötisen i Borås ( Du vet vem du är ) :) Ni har fått mig att känna mig som om jag behövdes. Och uppskattade verkligen att jag fick snacka med er, och att ni kom och lyssnade på min lifestory. Ni är guld värda båda två. Och till dig sötis, du gav mig det som jag inte haft på ett bra tag. Sinnesro. Jag kunde vara mig själv för en gångs skull, och slappna av TACK. Imorgon blir det upp till jobbet i staden. Sen kanske jag droppar in hos syrran på en kopp kaffe efteråt ;) Yeah yeah Patrik over and out.

Min lifestory jag ska dra imorgon!

Jag föddes den 15:e sep 1985 i Komskälet tillhör Tvärred i Ulricehamn.

Vi bodde inte så länge där utan flyttade till Älmestad 1986. När jag var liten i Älmestad så upptäckte min mamma att jag var lite annorlunda, att det var något som var speciellt med mig, jag klättrade upp på fönsterbrädor. När jag gjorde det så var jag ljudlös. Andra barn hade vanligen gjort detta för att få uppmärksamhet, och kanske skrikit mm. Morsan kunde vakna och hitta mig uppe på bänkar och hyllor allt detta utan att jag sagt eller yttrat ett enda ljud. Sen så flyttade vi där ifrån maj 87 till Solvarvsgatan i Borås, där fortsatte jag med att klättra, klättrade ut från fönstret på tredje våningen och satte mig. Det var där jag vid ett tillfälle kastade ut leksaker, och en ficklampa träffade en gubbe i huvudet så polisen kom. Detta har jag ett svagt minne av. Morsan beskrev mig som ett nakenbarn, Var hon ute en stund så kunde hon senare komma in och hitta mig naken. Gillade inte kläder så mycket tydligen. Vid ett tillfälle så slängde jag och en tjej som heter Malin ut alla saker från hennes rum, det ända som fanns kvar var stommarna till sängen och byrån utan lådor. För att sammanfatta detta så var jag ett mycket påhittigt barn, fick även smeknamnet farbror frej. Jag kunde prata vid en tidig ålder, men oftast så använde jag inte ord när jag ville ha något. Utan jag pekade och gjorde ljud istället. Vi flyttade till Fritsla sensommaren 1988 till Ängen heter stället. Vi bodde inte speciellt länge på ängen. Bara några månader. Utan flyttade till Skyttegården. Som tidigare sagt så var jag ett påhittigt och aktivt barn, ibland så smet jag ut efter att mamma hade lagt mig sent på  natten, och sprang och smög in hos en som heter Brittmarie. Jag la mig hos henne utan att säga till vare sig morsan eller Brittmarie. Morsan var tvungen att skruva av handtagen på fönsterna för att vara säker på att jag var kvar i huset. Efter en tid där flyttade vi till ett ställe som heter Öra 1989 i november. Vi sov dock nästan aldrig där utan var mest hos min faster. I maj 1990 köpte morsan och farsan ett hus i Hökerum. Där fortsatte jag mina hyss, morsan har berättat att jag jagat min syrra med machetas och sköt henne med ett luft gevär. Vid sex års ålder kom jag i kontakt med alkohol för första gången också, snodde sovenirflaskor och drack upp i min trädkojja. Det var i Hökerum som jag började min skolgång också. Det var också där jag började mitt intresse för målning och film och tv. Jag och mamma satt nästan alltid och målade och gjorde gips masker och målade dom. Smög ofta upp mitt i natten och kollade på film. Hade inte några vänner där utan höll till för mig själv och var mest hemma på gården. Jag minns att jag hade ett speciellt träd som kompis som jag döpte till Bamseträdet. Och en nalle som jag kallade Dino dinosaur. När jag började dagis så var det lugnt, det var när jag började fritids och skolan som jag hade problem. Jag var en duktig elev men hade inga kompisar utan blev  utsatt varje dag för mobbning både verbalt och fysiskt. Sen så flyttade vi ifrån huset augusti 1994 när mamma och pappa gick isär. Och flyttade till ett gult hus på Tönnebovägen i Hökerum. Sen träffade mamma en ny kille som hette Micke. Han bodde i Blidsberg. Efter ett par månader så flyttade vi hem till honom. Men det höll inte så vi flyttade hem till min moster i Borås. Där bodde vi i några månader och flyttade sedan till Göta. Där träffade jag min första riktiga kompis som hette Markus. Vi höll ihop varje dag och hade jättekul tillsammans. Men han blev senare omhändetagen av socialen och fick flytta till fosterfamilj. Vi flyttade sedan till Bergsbo i Borås där började jag också skolan på Trandared. Där började dom riktiga problemen, med mobbning. Blev vid ett tillfälle misshandlad på skolgården av två i min klass medans mina klasskompisar stod i en ring och kollade på. Dom hoppade jämnfotahopp i min mage. Där var jag under den perioden i mitt liv riktigt deprimerad, och jag pratade med min mamma om att det inte var roligt att leva. Min mamma var orolig en dag efter att jag sagt detta för att jag inte kom hem. Men jag dök upp senare den dagen. Hon var riktigt stressad av den händelsen. I december 1997 flyttade vi tillbaka till fritsla. Där vi bodde vid unoex. Flyttade sedan upp till danska vägen 9. Och även där var jag en ensamvarg, hade dock en kompis som heter Ted. Vi hade våra hyss för oss och smög ut på kvällarna och klättrade på hustak mm. Efter det så flyttade vi till björketorp där jag hittade en kompis som hette björn. Det var dock väldigt stelt mellan oss hela tiden och vi bråkade titt som tätt. Var även där mobbad i skolan. Ända upp till 8:e klass där jag började säga ifrån. Kastade stolar och tryckte upp folk emot skåpen för att dom retade mig. Vid ett tillfälle utanför tekniklektionen slog jag till en av mina klasskompisar så att han ramlade omkull, jag minns också att jag slet upp hans byxor som hade knappar på sidorna. Han blev så rädd att han började skrika på sin mamma. Jag kände mig rätt illa till mods av vad jag hade gjort men var ändå stolt över mig själv att jag stått upp för mig själv. Efter en tid där i björketorp flyttade vi till danska vägen 13 november 1999 där mamma och min styvfar Anders köpt ett hus. Började på lyckeskolan. Det var där mina problem med skolan började. Jag började hänga med kompisar som sket i skolan totalt och rökte. Skolkade mycket på den tiden. Vid 15 års ålder kom jag i kontakt med en äldre kille som hette Christian. Jag började att dricka mycket, och ville inte gå i skolan alls, utan smög ofta in till han istället för att gå till skolbussen. Morsan hade väldiga problem angående min skolgång och mitt drickande. Efter några år med bråkande så fick jag flytta hem till min pappa i Hökerum jag var då 16 år. Tror det var 2001. Där fick jag kontakt med Hasch för första gången. Gick på Tingsholmgymnasiet i något år innan jag flyttade tillbaka till min mamma. Hoppade av skolan i samma veva. Efter en tid så fick jag en egen lägenhet på Segloravägen i Fritsla. Där började jag supa riktigt hårt och allt oftare. Folk vallfärdade för att komma på mina fester varje helg, i vissa fall skedde det även på vardagarna. På den tiden stod jag även på ett hyreskontrakt åt min kompis Christian. En lägenhet från marks bostad. Vi bytte senare lägenhet med varandra så att han bodde på seglora och jag flyttade upp till gärdebo. Där kom jag i kontakt med amfetamin för första gången det var det goaste jag prövat på. Vi rökte, söp och snortade varje dag i princip oc jag blev mer och mer känslokall. Började också att manipulera socialen för att få pengar. Och gick ofta ut och bröt mig in i bilar ensam för att få ihop lite extra inkomst. Vid flera tillfällen bröt jag mig in en möbelaffär och snodde växelkassan, mobiler och datorer. Sista gången jag var inne så blev jag upptäckt av ägarna som bodde på övervåningen och fick springa ifrån platsen över åkrar och genom trädgårdar med dom efter mig. Vid ett annat tillfälle hade jag och min kompis ted varit på en fest och på väg hem beslutade vi oss för att bryta oss in i en skåpbil. Några grannar hade sett händelsen och ringt polisen. Vi blev tagna på bar gärning. Fick ett års villkorligt och böter. Snodde mycket bilar och vid ett tillfälle så kraschade jag och ted en saab 9000. Blev stannade av polisen och förhörda men släpptes av ren jäkla tur. 2006 Flyttade jag upp till göteborg med ted och började efter en tid att jobba som telefonförsäljare. Men det festades varje helg och jag var inte den säljande typen och blev uppsagd. Bodde på hissingen i ett år innan jag sedan flyttade ner till min kusin i Veddige vintern 2007. Där hade jag ofta huvudvärk och frågade min kusin om hon hade något bra. Hon gav mig då Tradolan detta kom att bli min huvuddrog under året jag bodde där. Minna sysslor bestod av att passa barn och hunden medans min kusin jobbade. Fick en praktik i Varberg i några månader men detta höll inte så länge. Vi bråkade ofta om pengar och jag fick tillslut nog av detta. Och flyttade våren 2009 tillbaka till min mamma i Fritsla. Bodde hos henne i några månader tills jag fick en egen lägenhet i Kinna på Hallonvägen 14. Där började jag röka på, och festade loss hela tiden. Kompisar flyttade in hos mig och jag var aldrig ensam. Började efter en tid att bli riktigt deprimerad och under sommaren 2010 så var jag hög på det mesta, prövade allt som gick kändes det som. GHB, MDPV, SPICE, HASCH, GRÄS, EXTACY mm. Inte en dag gick utan att jag tog något. Och jag började bli mer och mer reserverad. Höll mig mesta delen utanför stora mängder med folk och umgicks bara med en liten grupp med mäniskor. Hade vissa månader tankar på självmord. Jag var riktigt deprimerad. Beskrev vid några tillfällen att det kändes som om jag gick runt i en låda började tvärt vid ryggen, och slutade en meter framför mig. Den 2:e september 2010 tog jag en överdos av benzo tillsammans med alkohol och tjack. Beslutade mig den dagen efter sjukhuset för att jag skulle sluta med droger. Flyttade till min faster ute i skogen. Efter någon månad där flyttade jag till min kusin i Tranemo. Där jag bodde även där i några månader. Fick senare jobb på ett lager i borås och på Nelly.com, I februari 2011 blev jag uppsagd och ganska snart började jag röka och snorta amfetamin igen. Efter ett tag började min kompis Jocke på trappa upp, och sedan även Andreas. Jag hade då två val stanna i beroendet ensam. Eller följa den vägen dom hade valt för att få behålla deras vänskap. Jag valde det sistnämnda. Hade jag inte gjort det hade jag nog fortfarande suttigt och brukat eller varit död.

Avslut på Trappa upp

Varit i Göteborg idag på Trappa upp. Avslutar min behandling nu på fredag, ska dra min lifestory då. Efter dagen åkte jag hem till mor min och snackade lite med henne, hon och jag åkte sedan och lämnade min bror Rasmus vid en sjö. Han ska campa där över natten med sin fröken och några vänner :) Men nu är jag hemma igen och knappar på datorn, återkommer med mer imorgon. Den som söker sinnesro behöver endast tro, den som söker sanning och mening kommer aldrig att få ro.

Praktik i Borås

Har varit i Borås och fick precis veta att jag har fått en praktikplats på City snabbtvätt. med start nu på måndag 8-5. Känns helt okey. Fick också veta att jag inte fått lägenheten på Björsvägen i Fritsla. Vilket är en tråkig nyhet fast nu vet jag iaf. Bara att söka vidare.

Äntligen fixat

Sådär nu har jag äntligen fått iordning på datorn. Den har fuckat med mig hela natten. Men nu är en annan version av windows instalerat, och det verkar funka. Har tränat lite på bänkpressen idag. La till lite vikter också, så får hoppas att det ger resultat längre fram :P Yeah yeah gott folk hörs av lite senare med uppdateringar.

Krasch i systemet

Tror ni inte på fan att hela mitt Windows 7 kraschade för mig. Fick cykla hem till mor min och hämta skivan. Så har fått spendera ett bra tag till att fixa iordning datorn, med drivrutiner och programvara. Fuck säger jag bara.

Billen är återfunnen

Tydligen så hade grannen nyckeln så det var han som hade tagit bilen, men nu är den tillbaka igen :) puh!!

Jag och Simon

The good old days

En bild jag tog förra sommaren

Så här ser det ut på landsvägen mellan Fritsla där jag bor och Kinnahult i Marks kommun.

Vart tog söta lilla bilen vägen?

Hallå gott folk, eller ja hallå tomheten. Än har ingen varit inne på min blogg och läst. Men det kommer väl, så hallå framtida läsare. Var precis och köpte en dosa snus, och döm om min förvåning när jag klev ut genom dörren och parkeringen står tom. Jag passar nämligen ett hus åt ett par vänner. Och deras Saab står alltid på uppfarten. Idag gjorde den dock inte det. Min ända förhoppning är att dom lovat någon att låna den, annars sitter yours truely i klistret. För övrigt har jag skött mina sysslor diskat, vattnat blommorna och gett katterna mat och vatten. Huset är iaf i goda händer :P För er som läser detta men inte känner mig så bra, så kan ni läsa ett inlägg längre ner som heter Mitt liv då och nu. En kort lifestory om mig. Fick ett infall för nån dag sen om att jag ville skriva, och vad är då bättre än en blogg. Så har tänkt att försöka skriva varje dag en rad eller två eller flera :) Här tänker jag dela med mig om vilka filmer jag sett och tycker är bra. Vad som hänt under dagen, eller vad jag planerar att göra mm. Hoppas ni som kommer att läsa bloggen och förhoppningsvis följa den tycker den är bra.

Saab 9000

Tänkte berätta om ett minne jag kom att tänka på. Jag och en kompis var ute på ett av våra vanliga äventyr i byn. Vi hade under kvällen gjort några bryt och hade samlat på oss lite saker. Vi valde att lägga dom bakom ett ställe som heter Napolion. Vi beslutade oss för att gå ännu en runda och stannade till vid en Saab 9000. Jag tog fram en skruvmejsel och stack den i övre hörnet på förardörrens fönster. Ett litet trick jag lärt mig under åren jag varit ute på bryt. Jag vinklade den mellan listen och glaset tills hela förstret sprack och blev till små kuber. På detta sätt kan man krossa föstret utan att det låter särskilt högt. Sedan kunde jag putta in hela föstret. Väl inne i bilen började jag söka igenom handsfacket. Efter en tids letande får jag plötsligt syn på en nyckel. Jag visar den för kompisen och för den sedan in i tändningslåset för att kolla om den går till bilen. Mycket riktigt så fort jag vrider på nuyckeln slår tändningen igång. Jag ber min kompis att hoppa in, men han blir nervös och vill inte. Jag ber honom att springa bort till Napolion och möta mig där istället. Jag startar bilen och kör iväg med en rivstart. Jag svänger in på parkeringen och vi lastar in stöldgodsen i bagaget. Sedan är vi iväg. Vi beslutar oss för att andvända bilen till att frakta hem alla saker till mig. Men när vi är nästan hemma kommer vi på andra tankar och beslutar oss för att istället ta en joyride. Sagt och gjort vi drar iväg på en närliggande landsväg. Vi lekte skiten ur bilen, med handbromssladdar och plattan i botten. I all hast får kompisen för sig att han ska dra handbromsen han med men glömmer helt bort att säga till mig. Bilen sladdar då ur mitt i en kurva i drygt 80 km i timmen. Vi glider ner i diket och hamnar oturligt nog med fronten i en stor sten. Bilen voltar då två varv innan den stannar i dike i mottsatt körriktning. Känslan inuti bilen är svår att förklara men det kändes som i slowmotion och man var helt medveten om vad som hände runt omkring. Jag hade bälte på mig men inte kompisen, plus att han höll under resan en vit påse med stulna bilstereos. Dessa hade han fått i huvudet under volten. När vi stannat, frågar jag min polare om han var okey, och om han blöder någonstans. jag får till svar att han var oskadd, men han frågar samtidigt vart fan min dörr tagit vägen. Den hade under kraschen flygit av, och det som var en Saab 9000 såg nu ut som en ihopskrynklad golf. Vi beslutar oss för att springa tillbaka vägen vi kom ifrån. Det var nu två km väg mellan oss och mitt hem. Efter en tids springande var vi nästan hemma. Vi hörde då ett allt för bekant ljud. en rusande turbo motor. Ett ljud vi lärt oss känna igen, en polisbil. Vi slänger oss i en buske vid vägkanten och väntar på att bilen rusat förbi. Det var nu en bra bit öppen landsväg utan träd eller buskar kvar tills vi var hemma. Vi chansar och springer allt vi kan när det är en kurva kvar tills vi är vid min dörr, hör vi samma slags motorljud. Jag hade lyckats få med mig påsen med stereos och släppte lugnt ner den i diket jämte och fortsatte att med kompisen runda kurvan. Mycket riktigt två polisbilar tvärnitar framför oss och ber oss att stanna. Dom separerar oss snabbt och frågar oss vart vi har varit. Vi har under tiden vi sprungit lyckats att prata ihop oss vad vi ska säga. Och det inefattar att vi har festat och varit hos en kompis och knackat på lite längre bort. Klockan är fyra på morgonen när detta händer. Dom säger till mig att dom tror inte ett skit på vad jag säger och släpar mig till polisbilen och slänger in mig. Väl inne i bilen börjar förhöret, påsen jag släppt i diket är kritvit och syns faktiskt från bilen. Min kompis står dessutom med en kvinlig polis precis jämte den. Men dom är helt för uppjagade för att lägga märke till denna. Jag får lämna mina uppgifter och hör sedan medans jag pratar i polisradion att dom har hittat bilen. Det som följer är ordagrant citat vad som sas. "Vi har hittat bilen, den är totalt demolerad. Vi har fått uppgifter om att två bilar har varit inblandade och att förrövarna har åkt iväg med den andra bilen" När jag hört detta sticker en polisman in huvudet i bilen och frågar om jag hörde det där. Jag spelade dum och sa nej. Han säger då till mig och jag citerar. "Ända anledningen till att vi stoppade er, var att ni kom jävligt lägligt till. Du kan gå nu, men vänta in din kompis" Jag hoppade ut och dom körde iväg, allt var över på runt sex minuter. Vi lyckades ducka den kulan och fick dessutom med oss stereor till ett värde av 1500kr. När vi kom in genom dören till min lägenhet sa vi ingenting varandra utan lade oss bara ner i varsin soffa och slöt ögonen. Detta är bara ett av de äventyr jag och mina kompisar varit med om. Mer kommer. The end.

Filmer jag sett ikväll

Dessa har gett mig många skratt ikväll.

• The change up
• Crazy stupid love
• Take me home tonight
• Comedy central roast of Charlie Sheen

Alla dessa är värda att se på. All comedy all night :) Hade varit ännu trevligare att ha någon att se dom med, men men. Avslutar med ett citat från en känd filosof. "Den som sörjer i ensamhet, söjer verkligen" Återkommer imorgon.

The change up

Har precis kollat klart på en helt otroligt rolig film. The change up handlar om en gift kille som heter dave ( spelad av: Jason Bateman ) och en slaker som heter Mitch ( spelad av: Ryan Reynolds ) som är ute en kväll på en bar och kollar på en baseball match. På vägen hem pissar dom båda i en fontän i en park. Samtidigt jämnför dom sina liv med varandra och yttrar i kör att dom önskar att dom kunde byta liv med varandra. Nästa morgon vaknar dom båda upp och upptäcker att detta faktiskt hänt. Jag både skrattade som en galning och lipade som en mes, när jag såg denna filmen. Rekomenderar denna starkt.

Sömn

Gick precis upp det blev en hel del timmar jag inte hade räknat med. Passar ett hus åt en vän jag haft sen jag var mindre. Så det är jag och nio katter. Det är gött att få lite ansvar. Får se vad jag hittar på resten av dagen. Det är ju helg nu så får la hoppas att den blir trevlig. Skriver en rad ikväll om det.

Vakenhet

Har legat vaken hela natten. Skulle egentligen till Trappa upp idag i Göteborg, men det blir inget med det. Känner inte för att sätta mig på en buss i en och en halv timma för att sedan kämpa mig igenom hela dagen über trött. Ska försöka sova några timmar på förmiddagen. Sen så tänkte jag åka in till skene för att lämna in lite papper till Försäkringskassan. Får hoppas att jag får besked från Marks bostad med om lägenheten. Har väntat ett bra tag på det. Men som sagt ska försöka få lite sömn nu. Återkommer i eftermiddag med en uppdatering.

Mark Outlaws gänget

Tänk efter

Få är dom chanser vi alla kommer få, vad du gör med livet är värt att tänka på. Gör rätt val och visa respekt, att fela är mänskligt ingen är perfekt. Att älta i tid förgången, är det som gör att en mänsika känner sig fången. Våga leva livet här och nu, att acceptera att du är du. Stanna i känslan du har för stunden, världen är din du är inte bunden. Ett sista ord till dig som läser detta, tänk först handla sedan i stundens hetta. För få är dom chanser vi alla kommer få, vad du gör med livet är värt att tänka på.

Sorg

Tänk dig en värld utan ljus, ett mörker så oändligt i själens hus. Tänk dig en värld utan den du sparat i hjärtat, ensamt, grått och oändligt med smärta. Tänk dig sedan på hur åren dom går, inget kan trösta minsta tår. Så nära varandra fast du ändå inte når. Så är min vardag utan dig, hjärtat det värker och oändlig smärta finns innom mig.

Elva år

Elva år av sommar, höst vinter och vår, elva år men det känns som igår. Elva år men för mig har tiden stannat, känslorna finns kvar kan inte tänka på något annat. Elva år sen vi kysstes för sista gången, tankar om dig håller mig ständigt fången. Elva år i saknad och sorg, du finns för alltid i min hjärteborg. Elva år av ånger för det jag gjorde, gjorde allt det man inte borde. Nu sitter jag här elva år senare, fortfarande kär och känslomässigt klenare. Förlåt mig

Längtan och frågor utan svar

Dagarna är långa nu. Jag känner mig ensam, och trött på att varje dag behöva kämpa för att finna en gnutta ro i kroppen. Jag vet att det beslut jag tog är det rätta, och att det måste vara såhär för att jag ska börja mitt liv på riktigt. Men ensamheten håller på att äta upp mig inifrån, och hjärtat slår alltmer oregelbundet. Jag känner mig undernärd på kärlek och närhet. Försöker härda ut och framstå som att jag är glad för dom valen jag gör idag. Men jag är och kommer alltid vara en vars beroendepersonlighet hela tiden krigar med dom andliga principerna, som jag nyligen lärt mig att tillämpa. Jag heter Patrik och jag är en beroende säger jag varje dag till mig själv, och ber om förlåtelse för allt ont jag gjort i det gamla. Finns den att få? Och hur känns det när man fått den? Vart finns det goa nu när man äntligen gör rätt? Och vart finns sinnesron i det nyktra, som en öl i det dimmiga beroendet falskt lovade? Jag tänker därför finns jag, nej jag finns därför tänker, känner och lider jag genom dagen. Lever för nuet och accepterar att saker är det dom är. Kämpa på och böj på nacken, kanske hör någon eller något mig. Kanske befriar någon eller något mig från mina kramper för stunden, eller hjälper mig att finna just så mycket kraft att jag precis klarar av dagen. Nästa morgon böj på nacken samma sak även denna dagen. Ensamma och långa är dagarna nu. Har glömt känslan av någons närhet i det intima. Har glömt glädjen av någon hos mig. Längtar så efter detta. Finns hon där ute? Letar hon också? Och när i så fall korsar våra stigar varandra? Fy fan för alla frågor utan svar, Sinnesro vart finns du i mitt tillfrisknande?

Dikt till min mor

När livet har runnit ut är det slut. Livet har sin början där ett annat dör ut. Ett svart inre och sen ett högljut tjut. Borta är minnet av mitt första andetag, glömt är det som hände på min födelsedag. Finns inget kvar av dagen jag blev jag. Tiden rinner bort för varje steg jag tar, hur mycket har jag slösat, hur långt har jag kvar. Dagarna går vinter till vår, vad ska man göra av tiden man får. Ingen vill väl veta hur dåligt man mår. Ser mig omkring i den plats jag hamnat på, en värld så liten men ändå långt att gå. Begränsade är dom chanser via alla kommer få. Valen är många för varje människa, folk som dömmer felsteg och talar om vart man ska. Tar bort ens chanser och den man ska va, valen är många vilka ska man ta. Finns mycket ont och mycket mitt och ditt, personer som inte lyssnar och håller på sitt. Livet ska va härligt och helt och hållet fritt. Jobba tills du dör är majoritetens gemensamma svar. Rikedommen lockar, men livet , tid och gnistan är det ingen som har kvar. Jobba för någon annans lycka, och livet, tid och gnistan är precis det dom tar. Fanns en tid av kärlek och lugna andetag, nu finns bara ångest, gråt, och ledsamhet var dag. Ingen som som accepterar att jag är jag. Älskar mycket här i världen men svårt att finna tid, mycket som skall göras av denna individ. Ingen tid att tänka, inget tid för frid. Vill bara känna lyckan och starta något bra, något här i världen som gör livet värt att ha. Hitta något vackert utan att behöva ta. Vill kunna göra konst och en och annan volt, visa mig va värdig, och göra mor min stolt. Att skriva den här dikten hjälper en del, skriver mig frisk och på så sätt bli hel. Ångesten den släpper och inget känns fel. Den började rätt mulet och mycket skrevs ner, men ska avsluta lyckligt, och en rad blir till fler. Många glada rader till dig min mor jag ger. En blick i min tanke jag delat med dig, hoppas du är lycklig och stolt över mig. Älskar dig över allt annat, vill dela allt med dig. Vill visa dig mitt inre och tacka för allt gott som du gett, allt detta är mitt sätt att säga, du är det finaste jag sett.
Många vänner jag haft men för mig är du nummer ett.

Mitt liv då och nu!

Hej mitt namn är Patrik Edlander och jag är en beroende. Innan jag kapitulerade och kom till Trappa upp, hade jag helt förlorat kontrollen över mitt användande och själva livet. Jag hade fortfarande drömmar och mål i livet, men dessa blev allt mer svårare att hålla fokus på. Mina värderingar och prioriteringar hade helt bytts ut mot drogerna. Under mitt brukande blev jag kall och isolerad, till och med mot min egen familj och mina närmaste vänner. Men jag går händelserna i förväg. Tänkte först berätta lite om mitt liv och vad som hänt under mina 26år. Under min uppväxt var jag en utstött kille, och ett lätt offer för mobbning. Redan under lågstadiet blev jag utsatt för psykisk och fysisk misshandel och jag hade inga vänner förutom en kille vid namn Adam. Under lektionerna ville jag inte arbeta, utan ville bara sitta och rita. Min fröken som hette Kerstin fattade tycke för mig, och jag vet inte varför men jag tror hon visste att jag inte hade det lätt under rasterna, och att mitt sätt att bearbeta detta var att rita. Hon ordnade också så att jag fick sitta med en annan fröken och läsa sagor i ett mysigt rum fyllt med böcker och stora kuddar. Jag minns inte vad hon hette men jag tyckte att dessa stunderna var underbara. Det var bara jag, hon och flera hundra sagoböcker. I mellanstadiet blev jag även där mobbad dagligen. Jag blev även grovt misshandlad på skolgården i fjärde klass, allt detta pågick medan mina klasskompisar stod och kollade på utan att röra en min. Mobbningen fortsatte ända upp till åttonde klass. Det var då bägaren rann över. En kille från min klass försökte sätta sig på mig om man uttrycker sig så. Detta tänkte jag inte acceptera, all ilska jag samlat på mig under åren, gick ut över denna killen. Med ett par smällar slog jag ned honom utanför tekniklektionen för att visa att ingen skulle någonsin få sätta sig på mig igen. Men för att riktigt markera och lära honom en läxa, förnedrade jag honom även med att slita upp hans byxor såpass att hans underkläder blottades. Han blev så rädd att han började skrika efter sin mamma. Efteråt kände jag mig illa till mods men samtidigt stolt över att jag stått upp för mig själv. Jag var under året som gick tvungen att försvara mig varje dag för att inte gå under och bli trampad på. Jag hade under dessa år inte många vänner och dom jag hade var inte till stor hjälp när det gällde mobbningen, utan jag var tvungen att sköta detta på egen hand. Jag vet inte varför men jag berättade ingenting av det som pågick i skolan för min mamma, jag gick helt enkelt in i mig själv och förträngde dessa händelser. Min pappa var inte hemma så ofta vad jag minns så jag kunde inte prata med honom heller. Jag hade helt enkelt accepterat att detta var mitt liv, och eftersom jag levt med det så länge hade jag fått för mig att det var helt normalt. Min barndom vad jag minns var trots detta med skolan lycklig. Jag hittade på en hel del bus hemma, men hade en mamma och pappa som älskade mig och visade detta på många sätt. Fick väl en örfil och en och annan smäll på rumpan när jag hade gjort något dumt men detta var när jag tänker tillbaka inget elakt menat. Åren gick och jag började få problem i skolan, skolkade en del. Och efter ett tag så orkade min mor inte med mitt beteende gentemot henne, så jag får flytta hem till min pappa i Ulricehamns kommun och började ettan på gymnasiet. Under denna tid gick mitt liv åt ett helt annat håll. Jag hittade snabbt kompisar jag tyckte var coola, och gjorde allt för att bli accepterad av dessa. Jag blev klassens clown, och gjorde vad jag blev tillsagd för att inte hamna utanför. Det hände att jag till och med började mobba andra i klassen som var lite utanför för att bli en i gänget. Detta är ingenting jag är stolt över och ångrar än idag, jag borde ha vetat bättre tänker jag. I ettan på gymnasiet kom jag i kontakt med Hasch för första gången. Jag minns orden jag vill visa dig något. En kompis tog fram en påse med något brunt inuti. Han frågade om jag visste vad det var för något, och det gjorde jag ju pga att polisen hade informerat i skolan vad det var. Jag sa: ”Självklart vet jag vad det är” varpå han säger du behöver inte, men skulle du vilja prova. Med min nyfunna coolhet som jag fick för mig i fickan, var det inget tvivel om att jag skulle testa. Jag minns hela känslan som om det vore igår. Först kände jag ingenting. Jag fick svaret att det händer ibland att man inte gör det. I nästa sekund känner jag en våg i hela kroppen. Den rullade från fötterna och ända upp i huvudet. Helvete vilken känsla. Det var något jag aldrig upplevt innan och hade aldrig heller känt en sådan lycka som jag kände då. Även idag har jag inte upplevt något sådant. Hur som helst jag var fast. Jag hade hittat någonting som gjorde livet roligt och spännande. Detta pågick i något år tills jag flyttade hem till min mor igen. Det blev ett uppehåll från drogerna och jag kom i kontakt med gamla klasskompisar. Då hittade jag även andra medel som gjorde livet mer roligt. Alkoholen, jag hade druckit en hel del innan men denna tiden som kom att utspela sig var helt och hållet out of control. Det gick inte en dag utan att jag drack med mina kompisar. Det dröjde inte länge förrän jag fick en egen lägenhet och detta blev tillhållet för våra bravader. Jag hittade sätt att manipulera socialen till att betala ut pengar utan att jag behövde göra en större ansträngning, det mesta av dessa gick till sprit och öl. När jag inte hade pengar hittade jag snabbt sätt att skaffa fram kontanter genom att stjäla och bryta i bilar. Efter något år med regelbundna fester och daglig alkohol konsumtion gick jag in i väggen, jag började röka Hasch igen och kom då även i kontakt med en annan drog. Amfetamin. Denna drog kom att bli min huvuddrog tillsammans med Haschet. Jag minns första linan jag tog även denna som om det vore igår. Innan jag tog den hade jag haft principer om att aldrig röra kemiska substanser. Men just då kom tanken fuck it, pröva allt minst en gång. Jag drog den och hela min kropp reagerade med välbehag. Jag fick helt plötsligt inspiration att göra saker jag inte orkat göra innan, t ex sitta och spela i flera timmar i streck. Även rita var någonting jag nu hade lust att göra. Jag visste plötsligt precis vad jag skulle säga och vågade även ta kontakt med andra människor utanför min vänskapskrets. Jag såg detta som något slags uppvaknande. Detta höll på ett bra tag, tills en kompis vid namn Ted, som då hade flyttat upp till Göteborg och börjat som försäljare, sa till mig att jag fick flytta med honom upp. Detta var när jag tänker tillbaka en av många räddningar denna kille har gjort mot mig. Jag sa upp min lägenhet, och tre månader senare flyttade jag upp till Göteborg. Efter ett tag började även jag på samma företag som honom och fick jobb som telefonförsäljare. Jag fick en inblick i en annan värld och nya möjligheter till att ordna upp mitt liv. Jag stannade på detta jobb i ungefär två månader, och även om jag inte sålde så mycket så trivdes jag att gå runt i min kostym och se allmänt dyr ut. Efter två månader fick jag sparken från detta jobb, pga att mina säljegenskaper inte nådde upp till förväntningarna. Chefen gillade dock mig och skrev på pappret att jag sade up mig på egen begäran för framtida jobbmöjligheter. En tid gick och jag blev allt mer förslappad och lat. Ted låg på mig att gå till arbetsförmedlingen och försöka hitta en annan sysselsättning. Men hade hamnat i en svacka som jag hade svårt att ta mig ur. Ett tag gick och det blev allt mer ohållbart för mig att stanna i Göteborg. Jag fick då möjligheten att flytta ner till min kusin i Veddige. Hon bodde där med sina två barn och jag fick en ny chans i en ny kommun. Efter ett tag började jag jobba som vaktmästare inom kommunen. Detta var dock en satsning som socialen i Varberg hade gjort och efter tre månader var min praktik över. Återigen hade jag ingen sysselsättning och blev allt mer nedstämd. Min vardag bestod av att lämna och hämta barnen på dagis, samt gå ut med hunden när min kusin var och jobbade. Jag gillade dock detta och såg det som någon slags träning för om jag själv skulle få barn i framtiden. Men dom sena kvällarna och tidiga mornarna blev tillslut för mycket, och jag började få kraftig huvudvärk. Jag frågade då min kusin om hon hade något bra mot detta. Jag kom då i kontakt med något som passade mig som handen i handsken. Tradolan. Ett slags morfinliknande piller. All smärta försvann och jag märkte snabbt att om jag låg vaken på detta piller hade det tjackliknande tendenser. Jag kan endast beskriva denna känsla som stort välbehag och mitt självförtroende ökade. Jag hade återigen hittat någonting som gjorde allt runtomkring mig lättare att hantera och utstå. Jag började ta denna drog dagligen och upptäckte snart att jag kunde hålla effekten av pillret uppe genom att äta Alvedon. På så sätt behövde jag inte ta lika stor mängd av preparatet, då Paracetamol som Alvedonet innehåller kickade igång Tradolanet igen. Jag började äta två Tradolan och höll sedan detta igång under hela dagen med att äta Alvedon. Jag blev utåtriktad kunde samtala på vad jag tyckte en jämn nivå som alla runt mig. Samtidigt som jag hade orken att utföra mina sysslor. Efter en tids boende började jag få ont om pengar och socialen blev allt svårare att manipulera. Detta ledde till att jag snart inte kunde betala min kusin. Vi bråkade nästan dagligen om detta och jag orkade snart inte med detta mer, och flyttade hem till min mor igen. Efter en tids letande fick jag en egen lägenhet i Kinna, och detta blev startskottet för en period i livet som senare ledde till min kapitulation och Trappa upp. Redan första dagen i lägenheten hade jag bett en kompis fixa lite röka för att inviga lägenheten. Denna bit Hasch blev början på ett långvarit brukande av både det ena och det andra. Vi rökte nästan dagligen och drack alkohol i samma veva. Det dröjde inte länge förrän Amfetaminet kom in i bilden igen och alla tre drogerna började brukas samtidigt. Kompisar flyttade in i min lilla etta och det hela var en enda stor fest i mina ögon. Haschet, Alkoholen samt Amfetaminet började långsamt att ta ett järngrepp om mitt liv. Jag började förlora kontrollen. Hela tillvaron var fylld av droger, fester, bråk och bryt. Sakta men säkert började jag tappa tron på samhället och tycktes få en uppfattning om att det var samhällets fel att jag hamnat där jag hamnat. Återigen gick mitt liv ut på att varje dag fixa droger, och började ta det som fanns. Även andra droger som Extacy, GHB och en rad benzopreparat. Jag förlorade min lägenhet efter ungefär ett halvårs boende. Jag var tvungen att flytta in hos min mor igen, men cyklade eller gick till mina kompisar dagligen för att bruka. En tid går och jag har nu hamnat i en svart period där jag inte såg mening med någonting i livet och hade helt accepterat att detta var det jag kommer att göra tills jag dör. Hade under denna tiden en rad självmordstankar och all glädje hade runnit ur mig. Detta var ingenting jag visade utåt, men visste någonstans att mina nära hade börjat misstänka att jag inte mådde bra sedan länge tillbaka. Jag började ta avstånd från familjen och vänner utanför den innersta kretsen. Jag kände som jag beskrev det för mina kompisar, att jag gick runt i en låda. Och omvärlden började skrämma mig. Jag vågade knappt gå in i en affär för rädslan om att de skulle märka att jag var påverkad. Det fanns i mina ögon ingen värld för mig utanför den innersta kretsen. Det jag nu tänker berätta är det som tillslut fick mig att få ett annat tankesätt och en ny syn på livet. Hela mitt föregående liv hade lett fram till denna händelse och som sedan ledde mig till kapitulation och Trappa upp. Den 2:e September 2010, tog jag en överdos. Jag hade börjat dagen som alla andra med att dricka alkohol. När jag tillslut kände att började bli för berusad tog jag mig en lina för att kvickna till. Jag kom snabbt upp på benen igen och festen fortsatte som vanligt. Efter ett par timmars festande började jag få behovet av att landa, som man säger i drogvärlden. Jag fick då en Xanol tabblett av en kompis, ett slags Rohypnollikannde prepparat. Efter att jag svalt detta minns jag ingenting. Utan har fått detta återberättat för mig av läkare och vänner. Jag hade kvällen fortsatt som vanligt, men hade blivit mer och mer frånvarande. Började bli tyken och aggressiv. Jag hade närmare natten fått för mig att jag skulle gå hem till Fritsla och bett min kompis att dra åt helvete. Jag gick ut i trapphuset och började gå ner för trappen. Det jag nu tänker berätta är ur mitt egna minne som jag fått gräva djupt i mitt undermedvetna för att minnas. Jag hann precis komma ner till den sista trappan då jag kollapsar med huvudet först. Efter det är det bara svart. Jag ligger där i en timma ungefär innan en bekant till min kompis hittar mig liggandes nedanför trappan. Han springer upp och min kompis och den andra bär upp mig i lägenheten igen. Därefter ringer dom ambulansen för att min andning börjar att avta. När ambulanspersonalen kommit till plats går det snabbt nedåt för mig. Jag slutar under några tillfällen att andas och hjärtat börjar slå allt mer oregelbundet tills det vid ett tillfälle slutar helt. Dom bär snabbt ner mig för trapporna igen och börjar med hjärt och lungräddning. Jag vaknar då till av att dom håller på och jag får då syn på att en stor grupp folk hade samlats runt mig och personalen för att se vad som hänt. Deras ansikten är dock suddiga och jag ser inte vilka som står där. En av ambulanspersonalen en kvinna säger till mig att jag måste åka med, jag själv utbrister att jag ska hem. Dom får då på något sätt tag i min mor via min mobil, som säger till mig att lyssna på dom och åka med, och att hon redan är på väg till akutmottagningen. Jag går då med på att åka med, och efter att dom skjutit in mig i ambulansen blir allt svart igen. När jag sedan vaknar upp, möts min blick av min pappa min syster och min mamma. Jag får därefter prata med läkaren som förklarar för mig att det var jävligt nära att jag inte skulle sitta här idag. Efter detta åker jag, min syster och min mamma hem till systerns lägenhet. Jag fattar då ett beslut tillsammans med min familj att jag ska flytta hem till min faster i Ulricehamns kommun. Hon bor helt isolerad i skogen långt från några busstationer och droger. Jag bor där under några veckor men får snabbt kontakt med min andra kusin och beslutar mig för att flytta hem till han och hans flickvän. Jag gör detta och får snabbt kontakt med socialen i Tranemo. Jag börjar också gå regelbundet till något dom kallar för vita villan. Ett ställe man går till för att öva på cv och söka jobb. Efter två veckor där får jag ett samtal där dom frågar om jag vill komma på en intervju i Göteborg. Jag tackar ja, och åker dit följande vecka. Jobbet är via ett bemanningsföretag som heter Logent ab. Jag får svaret ganska direkt om att dom gillar mig och att jag kan börja veckan därpå. Sagt och gjort jag börjar som inhyrd på Nelly.com och växlar mellan dom och CDON.com. jag jobbar för dessa under en tre månaders period, tills jag får ett samtal om att det är jobbrist och att dom inte kan ha kvar mig. Lika snabbt som jag kommit in i jobbvärlden igen så var jag ute ur den. Jag hade också under perioden jag jobbat flyttat tillbaka till Marks kommun för att slippa krångel med bussar från Tranemo till Borås, och jag hade fått flyttat in hos min styvpappa. Och återigen gick jag ner mig i en grov svacka. Jag blev nedstämd och började med drogerna igen. Som ni märker är det mycket upprepningar och mitt sätt att skriva ut mina minnen kanske inte flyter ut på ett sätt som är lätt att förstå men dessa saker är svåra att förklara. Det är också mycket givetvis som jag utelämnar men dessa är alldeles för mycket för att hamna på papper. Efter ytterligare en drogperiod hade mina kompisar tröttnat på sina levnadsförhållanden och beslutat sig för att sluta. Jag hade då två val att fundera över. Fortsätta att bruka i ensamhet eller följa mina vänners spår. Jag valde det sistnämnda. Hörde talas om Trappa upp via en av mina bästa vänner Joakim, han hade hoppat på den vägen och jag märkte hur han förvandlades och började trivas med tillvaron igen. Det dröjde inte länge förrän en annan av mina bästa vänner också såg potentialen av Trappa upp han heter Andreas och även han har gjort en helomvändning i livet och mår mycket bättre. Valet att börja där blev då ett självklart val. Även jag såg en utväg från misären, och jag tog ett beslut. Detta är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv och jag har genom detta beslutet återfått min gnista i livet, samt fått behålla kontakten med mina vänner. Min familj har sett hur jag gått från nedbruten till lycklig, från apatisk till ödmjuk och jag börjar sakta men säkert att återfå allt som jag saknat under tiden som jag brukade drogerna. Som bonus har jag också fått en tro på en kraft starkare än mig själv och detta är någonting jag sökt hela mitt liv. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att säga att jag är evigt tacksam gentemot Bittan, Farsin, Pamela och alla jag har kommit i kontakt med via Trappa upp. Ni är alla guld värda i mina ögon och jag är stolt över att kunna kalla er mina vänner. Utan er hade jag inte suttit här idag, det är jag helt säker på. Ni är mina hjältar och jag är skyldig er mitt liv. Älskar er alla. Jag stannar där som vi säger på Trappa upp och lyssnar vidare.

Patrik, en av de tre musketörerna.