Saab 9000

Tänkte berätta om ett minne jag kom att tänka på. Jag och en kompis var ute på ett av våra vanliga äventyr i byn. Vi hade under kvällen gjort några bryt och hade samlat på oss lite saker. Vi valde att lägga dom bakom ett ställe som heter Napolion. Vi beslutade oss för att gå ännu en runda och stannade till vid en Saab 9000. Jag tog fram en skruvmejsel och stack den i övre hörnet på förardörrens fönster. Ett litet trick jag lärt mig under åren jag varit ute på bryt. Jag vinklade den mellan listen och glaset tills hela förstret sprack och blev till små kuber. På detta sätt kan man krossa föstret utan att det låter särskilt högt. Sedan kunde jag putta in hela föstret. Väl inne i bilen började jag söka igenom handsfacket. Efter en tids letande får jag plötsligt syn på en nyckel. Jag visar den för kompisen och för den sedan in i tändningslåset för att kolla om den går till bilen. Mycket riktigt så fort jag vrider på nuyckeln slår tändningen igång. Jag ber min kompis att hoppa in, men han blir nervös och vill inte. Jag ber honom att springa bort till Napolion och möta mig där istället. Jag startar bilen och kör iväg med en rivstart. Jag svänger in på parkeringen och vi lastar in stöldgodsen i bagaget. Sedan är vi iväg. Vi beslutar oss för att andvända bilen till att frakta hem alla saker till mig. Men när vi är nästan hemma kommer vi på andra tankar och beslutar oss för att istället ta en joyride. Sagt och gjort vi drar iväg på en närliggande landsväg. Vi lekte skiten ur bilen, med handbromssladdar och plattan i botten. I all hast får kompisen för sig att han ska dra handbromsen han med men glömmer helt bort att säga till mig. Bilen sladdar då ur mitt i en kurva i drygt 80 km i timmen. Vi glider ner i diket och hamnar oturligt nog med fronten i en stor sten. Bilen voltar då två varv innan den stannar i dike i mottsatt körriktning. Känslan inuti bilen är svår att förklara men det kändes som i slowmotion och man var helt medveten om vad som hände runt omkring. Jag hade bälte på mig men inte kompisen, plus att han höll under resan en vit påse med stulna bilstereos. Dessa hade han fått i huvudet under volten. När vi stannat, frågar jag min polare om han var okey, och om han blöder någonstans. jag får till svar att han var oskadd, men han frågar samtidigt vart fan min dörr tagit vägen. Den hade under kraschen flygit av, och det som var en Saab 9000 såg nu ut som en ihopskrynklad golf. Vi beslutar oss för att springa tillbaka vägen vi kom ifrån. Det var nu två km väg mellan oss och mitt hem. Efter en tids springande var vi nästan hemma. Vi hörde då ett allt för bekant ljud. en rusande turbo motor. Ett ljud vi lärt oss känna igen, en polisbil. Vi slänger oss i en buske vid vägkanten och väntar på att bilen rusat förbi. Det var nu en bra bit öppen landsväg utan träd eller buskar kvar tills vi var hemma. Vi chansar och springer allt vi kan när det är en kurva kvar tills vi är vid min dörr, hör vi samma slags motorljud. Jag hade lyckats få med mig påsen med stereos och släppte lugnt ner den i diket jämte och fortsatte att med kompisen runda kurvan. Mycket riktigt två polisbilar tvärnitar framför oss och ber oss att stanna. Dom separerar oss snabbt och frågar oss vart vi har varit. Vi har under tiden vi sprungit lyckats att prata ihop oss vad vi ska säga. Och det inefattar att vi har festat och varit hos en kompis och knackat på lite längre bort. Klockan är fyra på morgonen när detta händer. Dom säger till mig att dom tror inte ett skit på vad jag säger och släpar mig till polisbilen och slänger in mig. Väl inne i bilen börjar förhöret, påsen jag släppt i diket är kritvit och syns faktiskt från bilen. Min kompis står dessutom med en kvinlig polis precis jämte den. Men dom är helt för uppjagade för att lägga märke till denna. Jag får lämna mina uppgifter och hör sedan medans jag pratar i polisradion att dom har hittat bilen. Det som följer är ordagrant citat vad som sas. "Vi har hittat bilen, den är totalt demolerad. Vi har fått uppgifter om att två bilar har varit inblandade och att förrövarna har åkt iväg med den andra bilen" När jag hört detta sticker en polisman in huvudet i bilen och frågar om jag hörde det där. Jag spelade dum och sa nej. Han säger då till mig och jag citerar. "Ända anledningen till att vi stoppade er, var att ni kom jävligt lägligt till. Du kan gå nu, men vänta in din kompis" Jag hoppade ut och dom körde iväg, allt var över på runt sex minuter. Vi lyckades ducka den kulan och fick dessutom med oss stereor till ett värde av 1500kr. När vi kom in genom dören till min lägenhet sa vi ingenting varandra utan lade oss bara ner i varsin soffa och slöt ögonen. Detta är bara ett av de äventyr jag och mina kompisar varit med om. Mer kommer. The end.